Usch vad jag mår kass!
Min rehabläkare är en ängel och insåg genast vad sombehövdes när jag träffade honom tisdagen den 18/9: en personlig assistans-utredningi turbofart! Sagt och gjort.. jag ska in på rehab igen. Tredje gången sedan mars i år!
Redan på måndag 8/10 drar det igång, jag har aldrig tidigare kommit in så fort. Vanligt väntetid är ca ett år.Han tyckte nog egentligen att jag skulle ligga inne som patient under perioden... och eftersom jag inte kan klä på mig själv så inser jag det praktiska i den lösningen. MEN jag föredrar att vara dagpatient... så himla kul är det inte att ligga inne även om R1 är underbart (jag låg därefter min op tidigare i år).
Jag bävar inför ansökningsförfarandet... hur jag ska klockas på allt jag gör, hur jag gör saker och
sovrummet själv? Kan jag få på mig mina skor? Klarar jag av att ta ut en tallrik ur micron?
Det känns som ett privilegium att få all hjälp och stöttning av personalen på ÖVA/Rehab och kuratorn jag ska ha är toppen. All personal känner mig väl efter alla mina år i "branschen" och det är en stor fördel.
Jag hoppas att FK har en vettig handläggare och att "min"LSS-kontakt sen tidigare kommer att vara en av utredarna. Det bara snurrar i bollen och jag har fullt med funderingar och frågor. Hm, undra hur lång tid det tar innan jag kan ha ett beslut i min hand? Förhoppningsvis kan jag få ett preliminärt beslut så att min vardag kan funka något så när vettigt under den fortsatta utredningen.
Papparollen i fokus
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar