Då är det alltså dax för en ny Sahlgrenskaperiod för mig.
Denna gången är det en ordentligt stor tumör som ska tas bort. Den sitter på kota C2, alltså näst högst upp i nacken.
Tumören, som är 4 cm lång sträcker sig in i huvudet och förorsakar en hel del problem: sprängande huvudvärk, nedsatt andningsförmåga, sväljvsvårigheter mm. Än så länge är det inte stopp inne i ryggmärgskanalen där tumören sitter, men förbipassagen är väldigt smal.
Veckan som gått har jag mer eller mindre tillbringat på sjukhus pga smärta. Normal smärtlindring har inte fungerat utan det enda som hjälper mig är sprutor och tabletter som är starkare än morfin. Jag lever livet i 4-timmarspass - så långt är det mellan tablettintagen.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag slipper dessa tabletter efter operationen - att leva ständigt drogad är inget liv. Operationen som jag ska genomgå är inte helt riskfri, det finns det ju ingen operation som är.
Vad kan gå snett? Vill det sig riktigt illa kommer jag bli beroende av andningshjälp, dvs respirator, dygnet runt, livet ut. Fast å andra sidan, gör jag inte operationen finns stor risk att jag blir beroende av respirator inom snar framtid ändå.
Det är som att välja mellan pest och kolera! På operationsdagen tar jag tacksamt emot era böner och tankar - allt stöd välkomnas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar