De första bilderna är från sista helgen i maj - min faster och hennes sambo..och min ohängde, snart 17-årige kusin (hm, jag börjar nog bli gammal) flyttar till sitt nyinköpta chateu i strandnära miljö! Klicka på bilderna för att få de större....(Flyttbilderna har hamnat längst ner... datorn här på sjukan vill inte riktigt samarbeta!)
Vid tillfället för ovanstående flytt var jag rent ut sagt drogad. Om du hängt med i min blogg de senaste veckorna har du koll på att jag åkt som en jojjo fram o tbax till sjukan för få smärtlindring modell KNARK!
De kommande bilderna är från den operation som fantastiskt nog befriade mig från dessa megamastodontonämnbara plågorna.
Tumören, som satt på C2-nivå (näst längst upp i nacken) växte sig 4 cm upp i huvudet och riskerna vid en operatioon av detta slaget är stora. Den största risken var att min andning skulle påverkas...eller rent av slås ut. Att leva bunden till en respirator var inget jag önskade... så min första minnesbild när jag på intensiven vaknade till efter den komplicerade operationen såg en av mina läkare stå och le mot mig. Och då menar jag inget vanligt litet leende....utan den där "öra-till-öra-varianten"!Jag minns att jag log och skrattade tbax mot honom, jag kunde fortsätta sova tryggt - allt hade gått över förväntan bra!
Nog snackat - här är bilderna:
Vid tillfället för ovanstående flytt var jag rent ut sagt drogad. Om du hängt med i min blogg de senaste veckorna har du koll på att jag åkt som en jojjo fram o tbax till sjukan för få smärtlindring modell KNARK!
De kommande bilderna är från den operation som fantastiskt nog befriade mig från dessa megamastodontonämnbara plågorna.
Tumören, som satt på C2-nivå (näst längst upp i nacken) växte sig 4 cm upp i huvudet och riskerna vid en operatioon av detta slaget är stora. Den största risken var att min andning skulle påverkas...eller rent av slås ut. Att leva bunden till en respirator var inget jag önskade... så min första minnesbild när jag på intensiven vaknade till efter den komplicerade operationen såg en av mina läkare stå och le mot mig. Och då menar jag inget vanligt litet leende....utan den där "öra-till-öra-varianten"!Jag minns att jag log och skrattade tbax mot honom, jag kunde fortsätta sova tryggt - allt hade gått över förväntan bra!
Nog snackat - här är bilderna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar