Var det nån som sa att det var enkelt att vara hemma igen? Nää, jag tänkte väl det! Gud så sliten kroppen är... och så lång tid allt tar. Bara en sån enkel sak som att flytta Boxerkortet från vardagsrummet till sovrummet. Nä, nu ska jag beställa tvillingkort, jag lägger ingen mer energi på att "bryta mig in" i Boxern i v-rummet, himmel vilken konstruktion!Det mesta jag gjorde här hemma igår på egen hand funkade ju, om än med visst besvär. Till slut mötte jag dock min överman.... sängen! Eller ja... inte sängen, utan mina egna ben i kombination med sängen: jag fick inte upp mina spiror helt enkelt. Efter en orättvis kamp, med sängen som segrare, ringde jag gråtande till Nisse och som den gudagoda pojkvän han är tog han sin "Clioambulans" och ryckte ut för att hjälpa mig.
Väl på plats i sängen tog det inte många minuter innan jag sov som ett barn... och när jag vaknade vid 6 nu i morse kändes kroppen pigg och alert. Ur sängen och i med morgonmedicinen... och snart är jag redo att gå nästa fajt - påklädning. Vi får se vem som vinner!
Väl på plats i sängen tog det inte många minuter innan jag sov som ett barn... och när jag vaknade vid 6 nu i morse kändes kroppen pigg och alert. Ur sängen och i med morgonmedicinen... och snart är jag redo att gå nästa fajt - påklädning. Vi får se vem som vinner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar