Operationen på Sahlgrenska den 29 maj gick bra - det första jag minns från mitt uppvaknande på intensiven är en av mina läkares, H:s, mkt stora leende!
Om han var så nöjd kunde jag ju lungt sova vidare och låta kroppen hela sig.... för det behöver den: trots allt har ju mitt huvud varit utsatt för "besök" inifrån, inget jag är van vid direkt. :o)
Just nu sitter jag nöjd och belåten på rehab 1 på SÄS framför patientdatorn....och livet känns väldigt bra!
Jag andas själv utan respiratorhjälp, har en massa bra personal runt mig och mår förträffligt!!! Senare idag ska jag träffa läkare och arbetsterapeut och tillsammans så ska vi nog få fart på mig igen - för på sjukan tänker jag inte stanna länge... ni känner väl mig?!
Vad jag älskade
3 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar