Det sägs att tiden går fort när man har roligt… och då måste jag ha haft hysteriskt kul den senaste tiden – trots uselt sommarväder!
Det är inte utan att samvetet gnager i kroppen, mitt bloggande har vart under all kritik! Det beror inte på att inget har hänt… jag har gjort en hel del. Nä, jag har inte fått tummen ur helt enkelt.
Det känns mycket udda att nu ta mig tillbaka nån månad för att lixom skriva av mig… men vill du hänga med är du hjärtligt välkommen!
Söndagen den 8/7 var det dags för Diggiloo på Borås Arena. Det regnade hela söndagen, så vi var inte direkt jättesugna på att gå och sätta oss på en utomhusfotbollsplan i flera timmar på kvällskvisten. Hur som helst – vi åkte dit… och hade efter omständigheterna tur med vädret. Visst, det regnade… men det var inget monsunregn utan lite ”smådroppigt”. Alla artister var suveräna, men Linda Bengtzing och Benjamin Wahlgren var de som lyste starkast och Molly Zandéns sångröst slår det mesta.
Lite foton:
Torsdag den 19/7 var det dags för lite hederlig svensk friluftsteater på Vallarna i Falkenberg. Nisse och jag åkte via Gekås i Ullared, lite shopping i allt regn är upplyftande! När vi shoppat klart strålade vi samman med min mamma & hennes sambo och min svärmor & hennes ”särbo/sambo” för att äta innan vi alla styrde kosan mot Falkenberg.
Vädret blev förvånansvärt bra på kvällen och teatern var bra. ”Hemsöborna” goes buskis – ja, så kan man nog sammanfatt det hela!
Det är en väldigt speciell stämning på Vallarna, titta in på deras hemsida!
Lite blandade foton:
Lördagen den 21/7 fick vi fint besök från Skåne. En ”internet-vännina” och hennes sambo tog ”vägen om oss” när de skulle till Ullared. Det var jättekul att ses ”på riktigt”. På nåt knepigt sätt så kändes det som om vi alltid känt varann – skumt! Vi lurade dem allt – utan deras vetskap hade vi bokat hotellnatt åt dem. Grand Hotell fick celebert besök den natten!
Måndag den 23/7 blev en mycket blöt upplevelse – vi var och paddlade kanot i Tidan.
Det var – bokstavligt talat – vatten överallt! Konstigt nog var det ganska kul ändå. Det blir väl så när 13 personer (och en hund), en del av oss ganska tokiga, ger sig ut i ösregnet för att paddla. För egen del är jag glad över att vi inte paddlade lika länge som förra året eftersom mitt trycksår _inte_ gillade att sitta i kanoten trots bra dyna. Såret blev inte sämre av turen i alla fall, det gjorde ”bara” ont.
Efter kanotturen bjöd svärmor och hennes särbo/sambo på underbar kycklinggryta. På vägen hem senare åkte vi vägen om en godisfabrik, yummi!
Jag tog inga kort på årets kanottur - men en bild från förra året funkar kanske? Då sken solen!!
Hm, det var ”dåtiden” i väääldigt stora drag.
Nutiden är solig – just nu – bör tilläggas. Läget är ganska lugnt.
Jag har precis klarat av utfasningen av Oxynorm, känns toppen! Fortfarande har jag ordentligt ont på morgnarna, men jag kanske får finna mig i att ha det. Det kunde ju ha vart så mycket värre - hellre vakna med smärta än med respirator!
Mera nutid:
Nisse har börjat jobba igen. Semestern har ju verkligen regnat bort, så nåt staket har vi inte fått upp än. Ett lass grus till behövs innan läget är ”staketklart”.
Elfsborg ligger tvåa i Allsvenskan – hejja!
Jag har bytt läkare på X-mottagningen. Det var inte direkt självvalt, men med tanke på hur trassligt det blivit med min gamla läkare var det jättebra att det blev byte. Undra om jag nån gång får veta vad som föranledde alltihop?!
Min nya läkare har jag aldrig tidigare hört talas om… det känns jättebra att börja om på ny kula. Kanske ska man inte ha samma läkare i 15 år? Visst finns det trygghet i att ha samma läkare hela tiden, men med en komplicerad sjukdomsbild kanske det behövs nya läkarögon med jämna mellanrum…?I vilket fall som helst ska det bli väldigt intressant att träffa min nya läkare, får se hur lång tid det går innan hon tar kontakt.
Framtid? Jodå, det har jag... men hur den blir vet jag inte nu.
