Jag känner mig som en fånge - och straffet är min kropp.... istället för en fotboja, samhällstjänst eller fängelse! Mitt straff är livslångt och jag kan inte ansöka om nåd hos regeringen, inte överklaga eller strejka, jag får helt enkelt leva mitt liv som instängd.
Straffet gör sig påmint i stort sett all vaken tid på dygnet, så fort jag ska göra nåt, t ex klä på mig, gå på toa, laga mat, lägga mig, ja i stort sett allt behöver jag hjälp med. Det är inte mycket jag klarar själv.
Jag saknar min spontanitet, mitt halvtokiga jag, möjligheten att göra saker själv och framför allt att bara vara och göra ingenting. Att intte kunna ge Nisse en spontan kram sliter hjärtat ur mig, men vad ska jag göra åt det?!
Jag skulle önska att mina nära och kära fick känna på hur det är att leva i en trasig och sjuk kropp, så att de får en annan förståelse för hur maktlös jag känner mig stora delar av dygnet. Det är jättesvårt att först ha ett "smågräl" med Nisse och minuten senare behöva hjälp med att gå på toa - det får mig att känna mig som ett hjälplöst kolli.
Fler tolkningar hittar du 
Vill du se din blogg eller hemsida som "blomma"? Kolla in 
Det blev en himmelsvid skillnad med den nya altandörren... fönsterytan är större än tidigare plus att det bruna staketet som nu är borta stal en del av ljusinsläppet. Nu tror jag hela tiden att dörren står öppen eftersom det är så ljust i köket. :o)
Imorrn ska Nisse och jag till Knalleland och shoppa. När Nina och jag var där i torsdags hittade jag lite av varje, men pga av tidsbrist så blev det inga inköp. Vi ska bl a köpa krukor och en stor ljuslykta till den nya altanen. En utelampa ska också inskaffas.
Jag har hittat världens snyggaste sängöverkast också - det koMMer på onsdag - och ihop Med våra superläckra kuddar blir sängen lockande. Hade det inte vart för att vi har fyra katter soM gillar att klättra hade jag Mycket väl kunnat tänka Mig en sänghiMMel också. :o)
Papparollen i fokus
3 dagar sedan
