En tanke slog mig häromdagen: om man betänker hur mycket smärta jag har överallt (och att det hela tiden ökar); rygg, ben, fötter, nacke, huvud...you name it - och alla sorters smärtstillande jag äter.... och till det plussar att jag lever tills jag är 70 år: HUR i hela Hisingen ska jag kunna leva ett något så när drägligt liv UTAN att bli "fullblodsnarkoman"?! Jag knaprar redan ett par olika morfinpreparat!
För att klara av det makabra i situationen och orka leva med skiten måste jag ha humor helt enkelt...
Vad jag älskade
3 veckor sedan
3 kommentarer:
Det är väl tur att de finna i alla fall - medicinerna. Vem vet - du kanske inte alls behöver alla de starka värktabletterna i framtiden! kram!
Du är, precis som jag, en sann optimist. Visst är det tur i oturen att alla mediciner finns - man får se saker från den ljusa sidan, även om det inte alltid funkar så bra. Vi kan ju åka till månen och man kan byta ut folks hjärtan... nog borde man väl kunna få bort smärta hos folk?!
Hej.!
Jag har nf fast typ1. Jag kan tänka mig vad du går igennom, jag är också svår drabbad av min sjukdom, jag har också ett helvete. Man undrar hur länge man orkar kämpa för nåt som aldrig kommer bli bra.
Skicka en kommentar